Mobilblogg
Just nu sitter jag på bussen på väg till praktiken.
Snett framför mig sitter en vacker flicka. Ingen i bussen kan någonsin gissa att vi har varit bästaste bästaste vänner...
Man har känt varandra sen barnsben och varit tajta som klister, ändå sitter vi som totala främmlingar och går förbi varandra utan ett hej. Det är sorgligt.
Kommentarer
Postat av: Therez
Du anar inte hur mycket jag förstår vad du menar! Det känns hemskt och sorgligt, men tyvärr blir det så ibland.. på något oförklarligt sätt. <3
Trackback