.

Det känns som min man har lämnat mig, förut sov han här åtminstone här en gång i veckan, ibland hela helger. Men nu känns som det vi bara är vanliga kompisar, som vi inte har gnistan kvar där... Hoppas vi bara inte glider ifrån varandra ännu mer nu...

Det känns som jag har drömt förbi de senaste dagarna, som att *snap* så har dagarna varit borta. Hur kan det vara att jag egentligen har så oändligt mycket tid men ändå rinner tiden ut mellan fingrarna på mig? Min hjärna behöver ett lov nu!

---

Nu ska jag sluta waina om att tiden försvinner utan att man kan göra något åt saken & om mina älsklingar.

Nu blir det bilder från Hennys öhh..böghög-fest?